Lite mer gnäll ;)

Hoppas ni inte tror att jag är otacksam för att jag är gravid, för det är jag verkligen inte. Det är det bästa som har hänt Skrattar Det känns bara skönt att få skriva av sig och gnälla så att det känns liiiite lättare.

Jag tycker det är konstigt och lite orättvist att alla graviditeter är så olika. Vissa har det jättejobbigt medan andra inte ens känner att dom är gravida. En kvinnokropp är ju skapt för att klara en graviditet, så varför får vissa så stora besvär av det? Att allt beror på fysik är ju inte helt sant eftersom en och samma kvinna kan ha helt olika graviditeter. Däremot så beror nog min foglossning lite på att jag är lite stel i lederna annars också och har haft problem med ryggen tidigare. Just foglossning brukar ju tyvärr återkomma i nästa graviditet om man haft det i den första …och har man otur så blir det ännu värre.

Att känna några symptom tror jag är bra, för då blir man påmind om att man ska varva ner och lyssna på kroppen. Jag skulle inte vilja vara helt utan symptom, men slippa dom jobbiga besvären som gör att vardagen inte fungerar som den ska. Jag hade räknat med att kunna jobba i alla fall till de två sista månaderna då man kan få ut havandeskapspenning om man har ett tungt jobb, men nu kan jag inte ens sköta alla sysslor hemma och känner mig smått handikappad. Tommy har fullt upp med att renovera så att allt blir klart innan Maxx kommer ut och jag känner mig lite otillräcklig som inte kan hjälpa till. Jag har i alla fall tänkt måla lite i lekrummet (om nu BM säger att jag får måla med vattenbaserade färger, för det står så olika på nätet). Från början hade vi tänkt ha någon neutral tapet som inte är speciellt för barn så man slipper göra om sen, men det är roligare att göra ett barnrum och det dröjer ändå några år innan det behöver göras om. Jag har en bild i huvudet på hur det ska se ut och tänkte måla lite träd och sånt, om det nu blir snyggt, så det vill jag gärna göra själv.

Hushållssysslorna blir också lite lidande eftersom jag inte kan dammsuga och hålla på för mycket. Sist jag dammsög nedervåningen kunde jag inte gå dagen efter. Det är tur att vi har en självgående dammsugare som håller efter lite, men det behövs ändå en ordentlig städning ibland. Nu är jag så trött igen också, så jag orkar inte ta tag i saker vissa dagar. Tommy känner sig stressad över den renovering som ska göras, så det är bättre att han får hålla på med det. Dammråttor och stök får vi stå ut med nu och ta allt i den takt det går. Jag stressar inte upp mig över det även om jag känner mig lite otillräcklig, men Maxx är viktigast just nu och efter att ha haft så ont och knappt kunnat gå vissa dagar och har en bebismage som protesterar ibland så lyssnar jag på kroppen nu.

Magen har varit lite jobbig på kvällarna från ganska tidigt i graviditeten. Det är inte bara för att jag är trött som jag lägger mig runt kl 20 på kvällarna. Det blir bara jobbigt att sitta i soffan, gå ,stå eller göra nånting för att det spänner så mycket i magen. I början var det mest att det spände lite och drog i skinnet för att den började töja ut sig. Nu känner jag mig som en ballong som är redo att spricka och det känns som magen väger 1 ton. Jag vrider och vänder på mig i soffan och hittar ingen bekväm ställning att sitta i, så det är skönare att gå och lägga sig så att jag kan slappna av. Jag vaknat oftast runt 4-5 på mornarna av att foglossningen gör ont. Ett tag går det bra att vända sig till andra sidan, men sen får jag ont där med, så runt kl 5.30-6 kan jag inte ligga ner längre, så då går jag upp. Eftersom jag lägger mig så tidigt så får jag ändå sova ut, men det blir hela tiden avbruten sömn för att man måste upp och kissa och det är inte bara att vända sig i sängen, för magen måste “följa med” och gravidkudden med. Ibland går det inte att ligga på andra sidan, för då ligger Maxx där och trycker så att det gör ont.

Jag antar att det här är en förberedelse för förlossningen och att alla besvär gör att man så gärna vill ”klämma ut” ungen sen och bli av med besvären så att man kan ta förlossningssmärtan Blinkar Jag försöker tänka lite så (positivt i eländigheten),  att förlossningssmärtan blir mer uthärdlig. Jag tänkte på det igår när jag såg en youtube-film på två killar som fick prova på hur förlossningssmärtor kändes. De höll på att dö Nyah-Nyah Men då kanske det mer var en oväntad smärta. När man är gravid så har man flera månader på sig att förbereda sig, även om man som förstföderska inte helt kan vara förberedd på hur ont det kommer att göra. Jag är ändå inställd på att det kommer göra ont som in i h…, men att det kommer något bra av den smärtan …ett litet mirakel Skrattar Och att man äntligen blir av med den stora, tunga, jobbiga magen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s