Känslostorm

Jag har lånat några böcker om graviditet och barn av min svägerska (vad gammalt det låter Nyah-Nyah). Har precis börjat läsa Handbok för gravida – Allt din doktor inte berättar. Boken är skriven av en mamma som har fött fyra barn på sex år och som titeln lyder så berättar hon sanningen om hur det är att vara gravid. Inte förskönat eller med en massa medicinska termer som det står i de flesta andra böcker. Sånt som man kanske inte får reda på av barnmorskor och läkare, utan av vänner och bekanta som vet hur det är att vara gravid. Jag skrattar själv ibland när jag läser om graviditeten vecka för vecka och det står att man vid den här tiden är bekväm och obesvärad, när man i själva verket känner sig som en ovig sjöko med en mage som väger 30 ton.

Det står bl.a.: En sak man alltid kan lita på är att de havandes gudar nästan alltid är rättvisa. Med andra ord: den som slipper må illa kanske istället drabbas av okontrollerbara gaser. Alla har väl hört talas om kvinnor som genomgår perfekta havandeskap. De går upp de ideala tio till tolv kilona, bibehåller en frisk och rosig hy och som spelar tennis ända tills de är öppna sex centimeter under det att de hävdar att de aldrig mått så bra i hela sitt liv. Den här boken riktar sig inte till de kvinnorna!!

Den här boken riktar sig till alla oss som gick upp tio kilo redan mellan graviditetstestet vi gjorde hemma och första besöket hos barnmorskan. För oss som fått finnar för första gången sedan studenten, för oss som fått så hemska hemorrojder att vi har allvarliga tankar på att aldrig mer äta fast föda ifall vi på så sätt för all framtid kan undvika tarmtömning. Den är skriven för oss som har övervägt att kväva vår sovande karl med en kudde för att det lät som om han sa “muuu” när vi klädde oss samma morgon.

Här började jag skratta så jag grät. Jag gick in på toaletten för att torka tårarna och då kom världens känslostorm så jag inte visste vad jag kände och jag började gråta på riktigt istället …helt utan anledning, haha! Det gick över snabbt som tur var, men det är första gången jag har känt av hormonerna så mycket. Lite småirriterad har jag varit, men nu kände jag mig helt överväldigad av känslor och visste inte hur jag skulle hantera det annat än att gråta. *Puh* det var jobbigt, men jag skrattade åt mig själv efteråt när jag berättade det för Tommy.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s