Förlossningsberättelse

…eller som barnmorskorna kallade det: “Mitt lilla drogparty

935800_10201506261964083_1898955123_n1010750_10201514319565518_1019271890_n

Den 30/6 kl 5.42 kom Maxx till världen. 3455 g och 49 cm lång.

Nu skriver jag precis som det var, ocensurerat och oförskönat, så har du förlossningsrädsla eller är känslig så kan du hoppa över och läsa efter strecket när förlossningen är över Blinkar

På lördag eftermiddag 29/6 fick jag förvärkar som jag även haft några dagar innan. Tommy var och tittade på en crosstävling, så jag ringde honom och sa att han fick komma hem ifall att. Han kom hem runt kl 18 och 18.30 startade de riktiga värkarna. Och ja, jag kände skillnad på dom, att det var på riktigt den här gången. Jag började klocka värkarna och det var 8-9 minuter mellan. De blev tätare ganska snabbt och när det var 6-7 minuter mellan så ringde jag förlossningen. BM sa att jag skulle vänta lite till, vila och ta alvedon och ringa igen när det var 3-4 minuter mellan. Värkarna blev bara jobbigare och jobbigare och när det var 5 minuter mellan så stog jag inte ut längre. Jag ringde igen och sa att jag ville komma in eftersom vi hade 30 min att åka också. Vi fick komma in och åkte hemifrån kl 21. Det gick ganska bra med värkarna i bilen. Jag andades igenom dom och satt och pratade och skämtade lite med Tommy emellanåt. När vi närmade oss USÖ var det 3 minuter mellan värkarna och dom gjorde ONT!!! Kl 21.30 var vi framme. Det fanns ingen parkering ledig precis vid porten, så Tommy ställde sig över streckade linjer för jag kunde absolut inte gå från den stora parkeringen. När jag klev ur bilen så började jag gråta. Jag vet inte varför, för jag var egentligen inte rädd, men det var väl spänningen och lite nervositet. Vi tog oss upp och jag fick väga mig det första jag gjorde. 82,5 kg = total viktuppgång: 27,5 kg. Innan jag ställde mig på vågen som kom en jättekraftig värk och jag fick luta mig mot Tommy. Sen gick vi in i förlossningssalen och Tommy sprang ner och flyttade på bilen.

förlossnJag hade så ont och täta värkar då så BM funderade på vad de kunde göra för att hjälpa mig. Jag var bara öppen 2 cm, så det var för tidigt för epidural. Jag hade gärna tagit den på en gång annars. Nu kom värkarna hela tiden och jag fick ingen paus, så jag fick lustgas och BM sa att jag kunde få en morfinspruta också och det ville jag gärna. Vad som helst för att ta bort lite av smärtan. De var tvungna att övervaka Maxx hjärtljud först och se till så att han var vaken eftersom han också kunde bli lite trött av morfinet. Han hade haft en vaken period, men somnat igen och jag sa kvidandes: –Kan ni ge mig morfinet nu!! BM började knuffa på magen för att väcka honom och hade jag haft ork hade jag nog klappat till henne Nyah-Nyah  Som tur var vaknade Maxx så jag fick en spruta. BM sa: –Nu kan du vila lite mellan värkarna så kanske du är öppen 3-4 cm när vi gör nästa undersökning. -Herregud!, tänkte jag. Hur ska man stå ut i flera timmar till. BM gjorde nästa undersökning efter 2 timmar och då var jag öppen 9 CM!!! Halleluja! Då hade morfinet avtagit och värkarna kom hela tiden igen. Det var svårt att andas igenom värkarna och jag skrek mig nog mer igenom dom i lustgasmasken. Hoppas ingen annan förstföderska gick förbi rummet då, för då hade hon nog vänt och åkt hem igen Nyah-Nyah 

Tommy höll mig i handen hela tiden och det var tryggt att ha honom där. Hade inte fixat det utan honom. Jag var tvungen att gå upp på toa för att tömma blåsan och det var en jäkla plåga att gå. Jag hängde över gåbordet och släpade mig in på toa. När jag var tillbaks i sängen igen så började BM bråka med mig om att lägga mig på sidan och röra på mig för att få igång allt. Kan ju säga att man inte vill röra sig en millimeter när man har så fruktansvärt ont. Efter att ha använt lustgasen i flera timmar så började Tommy känna av den också. Han blev lite snurrig i huvudet stackarn. Jag tyckte inte att den hjälpte så mycket mot det onda just då, men jag var ganska borta. Narkosläkaren kom in och gav mig epiduralbedövning och sen minns jag faktiskt inte så mycket försen krystvärkarna började. Jag kände inte ens nån skillnad att jag fått epidural, men jag var som sagt så borta då och den gjorde tydligen det den skulle ändå. BM rekommenderade mig att ta den eftersom jag hade så ont och inte fick vila. Nu blev jag tvingad att gå på toa igen och jag kunde inte gå. Jag hände över gåbordet igen med pannan mot kanten på bordet och hasade fram fötterna en millimeter i taget. Det gick inte att kissa, däremot kände jag mig bajsnödig. –Jag måste bajsa! sa jag. –Det får du inte! sa BM, för då kommer bebisen ut Nyah-Nyah Jag hasade mig tillbaks till sängen och BM fick tömma min blåsa med kateter istället. Eftersom det inte hände så mycket, så tog BM hål på hinnorna för att vattnet skulle gå och krystvärkarna komma igång. Det var en läskig känsla när det forsade ut vatten mellan benen. När krystvärkarna kom så kände jag hur jag ville trycka på. BM sa åt mig att trycka ner hakan mot bröstet och hålla andan när jag krystade istället för att skrika mig genom värken. Det gick ganska mycket bättre Blinkar Det tog ändå tid så tillslut orkade jag knappt mer och barnmorskorna diskuterade om de skulle använda sugklocka. –GÖR DET! sa jag. Jag ville bara att det skulle vara över. Efter att ha krystat lite mer och sugklockan gjorde sitt så kom han ut Skrattar Det stämmer att det känns som att bajsa ut en vattenmelon och det kändes jätteläskigt när huvudet var ute och resten av den lilla kroppen bara “slank ut”. Nu skulle moderkakan krystas ut också, men den kom på en gång som tur var. Maxx blev upplagd på min mage och de gnuggade rent honom lite och klippte sedan navelsträngen. Tommy ville inte göra det och jag förstår honom. Hade inte jag heller gjort. Eftersom Maxx blev “utdragen” med sugklocka så sprack jag lite. Huden hinner inte med att töjas ut då. Det var inte så farligt i alla fall och jag sprack inte ända bak *puh*. När jag var ihopsydd och hade tagit igen mig lite så vägde och mätte de Maxx och jag och Tommy fick varsin god macka. Den var välbehövlig efter flera timmars kämpande. Förlossningen gick ju ganska snabbt ändå eftersom jag öppnade mig så fort, men det var kämpig eftersom jag hade så täta och kraftiga värkar hela tiden.

                                                                                                                                                                                             

BBNär vi hade tagit igen oss och ätit de goda mackorna så fick vi komma upp till BB. Jag blev skjutsad i rullstol och vi blev lite runt visade på avdelningen. Jag hade bett om ett eget dubbelrum så att Tommy kunde sova kvar och som tur var så var det ganska lugnt där, så det fanns ett ledigt. Jag sov lite och skulle sedan äta mat när det var lunchdags, men jag fick bara i mig en tugga, sen började jag må lite illa och hade ingen aptit alls fast jag var hungrig. Jag la mig i sängen igen och lite senare fick jag i mig en knäckemacka, men den kom upp lika fort. Jag fick springa till toaletten som, som tur var, fanns precis utanför rummet. Jag hade också nackspärr efter att ha legat i sängen ett tag, men jag tänkte att det berodde på den stenhårda sängen och mjuka, nästan obefintliga kudden. Jag vilade lite till och gjorde ett till försök med en knäckemacka, men den kom upp den med. Jag hade provat lega lite bekvämare i sängen, men jag hade fortfarande nackspärr och började få huvudvärk. Jag pratade med barnmorskan och fick alvedon. Maxx sov hos mig på natten och det var så mysig att ligga och gosa. Dagen efter undersökte de och tog prover på honom. Han var lite skakig i armarna, men de hittade inga fel på proverna. Snabbsänkan var lite hög, men inget allvarligt. Han var lite slö och hade inte velat amma under dagen, fast jag hade fått lite hjälp. De ville hålla extra koll på honom under natten så att de inte missade något, så han blev inskriven på Neonatalavdelningen och fick sova där under natten. Usch, vad jobbigt det var att vara utan honom. Det var tur att jag var så trött och kunde sova ändå. Jag fick gå in dit och amma honom och fick hjälp med amningen. Eftersom han inte fick i sig tillräckligt så koppade dom i honom ersättning också. Tommy sov hemma resterande nätter så att hundarna fick sällskap, men han kom direkt på morgonen och var kvar under dagarna. Redan dagen efter så hade snabbsänkan sjunkit och skakningarna började bli bättre. En del bebisar är bara lite skakiga i början. Maxx fick dock fortsätta vara på Neo avdelningen för att de ville hålla koll på hans vikt och så att han började amma ordentligt. Vi gick in dit var 3:e timme för att amma och få hjälp med det. Jag fick pumpa ut mjölk för att få igång mjölkproduktionen och 3:e dagen hade det runnit till och rann ur brösten.

Min nackspärr, huvudvärk och illamående fortsatte och det bara sprängde i huvudet. Jag fick knappt i mig någon mat, men kunde äta lite om jag gjorde det liggandes, annars började jag må illa på en gång. Jag kunde knappt vara uppe ur sängen och när jag satt och ammade blev jag alldeles svettig tillslut och kunde inte röra huvudet p.g.a. nackspärren. Det var kämpigt att behöva gå till Neo avdelningen var 3:e timme och på nätterna var jag så slut, så ibland fick de ge honom ersättning eller det jag hade pumpat ut så att jag fick sova lite. Andra dagen när jag pratade med BM om mina problem så sa hon att det lät som biverkningar av epiduralen. Jag fick prata med en läkare och de förklarade varför jag mådde dåligt:

Det finns två kanaler i ryggen: Epiduralkanalen och Spinalkanalen. Man kan få bedövning i båda, men när man får epidural är det meningen att bara sticka i epiduralkanalen. Narkosläkaren råkade även punktera spinalkanalen när han stack och det gör så att det läcker och bildas ett tryck i hjärnan. Jag googlade lite om det och tydligen är det en av hundra som råkar ut för det och hälften av dom som får problem av det. Oftast i form av huvudvärk. Med min vanliga tur så fick jag både huvudvärk, nackspärr och illamående. Jag fick ta två alvedon var 8:e timme och även koffeintabletter. Koffeintabletterna gjorde så att den värsta huvudvärken släppte och 3:e dagen kändes även nackspärren bättre på morgonen, men det var bara för att jag hade vilat ordentligt under natten, sen kom den tillbaks igen.

Narkosläkaren var in och pratade med mig 2 gånger och berättade att man kan göra en sk. Blood patch (blodplåster). Då tar dom blod från armen och sprutar in i ryggen (samma procedur som en epiduralbedövning) där läckan i spinalkanalen är så att den läks. Dom ville dock vänta och se om det gick över av sig självt, för det gör det, men det kan ta en vecka eller mer om man har otur, Dom tog också prover för att se så att det inte var någon infektion eller hjärnhinneinflammation, men det var det inte. Nu fick dom komma in till oss från Neo avdelningen var 3:e timme, för jag orkade inte ta mig dit. Dom vägde Maxx före och efter amningen för att se så han åt ordentligt. På onsdag eftermiddag (dag 4) fick jag nog av att vänta. Jag orkade knappt vara uppe och amma och kunde inte ens hämta mat själv, utan fick ringa på BM när inte Tommy var där. Dom fick hämta mat åt mig så att jag kunde äta mat liggandes i sängen och hoppas att inte spy upp det. Jag ringde på BM och sa: -Nu får narkosläkaren göra en Blood patch, för jag orkar inte ha det så här längre! –Jag orkar ju inte ens ta hand om min son ordentligt!

En kvinnlig narkosläkare kom in och gick med på att göra en Blood patch. Hon skulle ordna så att dom kunde göra den under kvällen och runt kl 20 rullade dom iväg mig i sängen för en operation. Tommy fick ta hand om Maxx så länge och de fick koppa i honom mjölken jag hade pumpat ur tidigare på Neo avdelningen, medan jag var borta. Det har varit min värsta mardröm att bli opererad och behöva ha dropp. Under förlossningen var man ju så borta och hade ont ändå, så jag brydde mig varken om dropp eller epidural. Nu kändes det skönt att göra operationen, men samtidigt läskigt när jag var medveten. Jag skämtade och frågade om jag kunde få lite lustgas nu med, men det gick dom inte med på …snålisar! Blinkar Nu ska jag berätta hur operationen gick till, så är du känslig kan du hoppa över det här stycket och fortsätta med nästa:

Jag hade dropp i ena armen och en nål i den andra som dom skulle ta blod ifrån. Eftersom jag mådde illa när jag satt upp och huvudvärken hade börjat komma tillbaks så fick jag ligga ner på sidan, ihop böjd som en liten räka för att de skulle få in nålen mellan ryggkotorna. Det bästa är att sitta upp ihop böjd, så de fick sticka flera gånger innan de kom igenom. Jag var lokalbedövad, så det gjorde inte ont, men det är läskigt när man hör knakandet  när nålen går mellan kotorna. Bedövningsprutan var dock ingen höjdare. Det kändes ändå tryggt, för det var två narkosläkare och två medhjälpare. Dom pratade hela tiden och planerade vad de skulle göra: –Jag spritar här och där för att få det sterilt och så gör jag så och så! Nästan hela jag var nog indränkt i sprit Nyah-Nyah Jag fick säga till om jag kände något så fick jag mer bedövning. När blodet sprutades in så började det tillslut spänna i nedre delen av ryggen. Då slutade dom, för det är ett tecken på att det fungerar. I vanliga fall sprutar dom in 10-15 ml blod, men för mig räckte det med 8 ml. När det var klart fick jag lägga mig på rygg och ligga kvar där i 2 timmar för observation. Jag ringde Tommy så att han slapp vara orolig och så låg jag och halvsov lite under tiden innan jag fick komma tillbaks till BB. Innan jag blev tillbaka skjutsad så fick jag sätta mig upp för att känna om det var någon skillnad. Ibland hjälper inte operationen och då får man göra om den. Jag fick lite ont i huvudet när jag satt mig upp, så det var lite tidigt att säga något.

När jag kom tillbaks till BB runt kl 23 väntade Tommy och Maxx på mig i rummet. Tommy var tvungen att åka hem till hundarna så han gick in med Maxx till Neo avdelningen igen för jag hade så ont i ryggen efter alla stick och var trött efter operationen. Jag var stel i ryggen och det högg till när jag rörde mig så jag bad BM hämta mat åt mig. Jag hade inte ätit sedan kl 15 och var vrålhungrig. Innan jag hann äta kom de in med Maxx så att han fick amma. Jag hade fortfarande dropp i ena armen så jag kunde bara amma på ena bröstet och fick pumpa ur det andra. Det tog sin lilla tid så jag kom inte i säng försen runt kl 0.30. Jag fick använda det där handtaget som hänger över sängen när jag skulle lägga mig och resa mig för att det gjorde så ont i ryggen. Det värsta släppte dock under natten och på morgonen kände jag varken av huvudvärk, nackspärr eller illamående. Vilken härlig känsla det var att känna sig som vanligt igen och kunna upp och gå. Jag fick dock be om hjälp att hämta frukost för jag hade ganska ont i ryggen fortfarande. Tommy kom tillbaks på morgonen och blev så glad att jag mådde bättre. Dom kom in med Maxx igen och han fick stanna hos oss. Vi hade vågen inne på rummet så vi fick väga honom före och efter amningen och Tommy gick och rapporterade till Neo avdelningen. Nu hade han ätit bra och dom tyckte att Maxx var för frisk för att vara kvar där, så efter läkarundersökningen, som också gick bra, så vart han utskriven. Eftersom jag mådde bra igen så fick vi klartecken att åka hem. Guuud vad skönt!!! Eftersom jag var på benen så hade jag ingen lust att stanna en natt till. Jag åt, duschade och ammade, sen åkte vi hem Rött hjärta

992896_10201528638963494_888700367_n   1016233_10201528916490432_626505153_n   1001665_10201544037708453_410602065_n

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s